Så skriver du bättre texter

Hur går det egentligen till när du skriver en text och vad kan du göra för att underlätta ditt arbete? En som kan svara på det är Åsa Wengelin, filosofie doktor i allmän språkvetenskap och forskare i lingvistik, vid bland annat Institutionen för språk- och litteraturcentrum, vid Lunds universitet.

ÅW: Oavsett om du är nybörjare eller en erfaren skribent, så är arbetsminnet alltid överbelastat av textskrivandet. Men vad det är som finns i arbetsminnet - beror på hur duktig skribent du är.

TD: Jag brukar använda ett timglas som metafor och den smala midjan motsvaras av arbetsminnet, som är ungefär samma sak som korttidsminnet. Problemet är att det bara rymmer sju enheter; som ständigt raderas för att göra plats för ny information.
ÅW: Det betyder att en nybörjare, eller någon med läs- och skrivsvårigheter, har arbetsminnet fullt av stavning och annat. Det är processer som inte har automatiserats och arbetsminnets begränsningar medför att deras hjärnor inte har kapacitet över, för att ägna tid åt de andra delarna, som att planera innehållet och att följa den röda tråden. Erfarna skribenter som har automatiserat stavning och annat behöver inte ägna energi åt det.

TD: Ett sätt att avlasta arbetsminnet är att använda post it-lappar för att strukturera materialet. Jag har använt det när jag utbildat bland annat informatörer och webbredaktörer.
ÅW: Det finns studier som visar att professionella har enormt stor nytta av att få stöd av den typen av idéer. Att i förväg strukturera olika delar av texten och titta på dem; att kunna lägga till, ta bort och flytta om lappar - frigör arbetsminne. Det gäller att hitta sätt att bestämma ordningen på det du ska skriva, så att du slipper ha allt i arbetsminnet på en gång. Vi människor kan inte hålla allt i arbetsminnet och speciellt inte när vi inte är vana skribenter.

TD: En annan vinst med att strukturera texten är att man sparar tid.
ÅW: Javisst.

TD: Berätta hur det går till, när du undersöker hur en text växer fram.
ÅW: Vi använder något som kallas för tangentloggning. Det är ett program som spelar in allt du skriver. Jag kan spela upp det och titta på processen, och se precis var du ändrade i texten eller var du gjorde pauser.

TD: Jag har skrivit i 25 år, men jag kan inte ens föreställa mig hur det går till när jag skriver en text.
ÅW: Precis så är det. Vi gör massor av saker som vi inte har en aning om. När jag gör uppspelningar, ser jag ganska ofta att skribenterna plötsligt upptäcker att de missat att skriva första ordet med stor bokstav. Då raderar de, förvånansvärt ofta, hela vägen tillbaka till första bokstaven, skriver stor bokstav och skriver om samma text igen. Första gången jag såg det tänkte jag, har de ingen mus; har de inte koll på vad de gör? Sen när jag tittade på mitt eget sätt att skriva, upptäckte jag att jag gjorde på samma sätt.
ÅW: Sedan några år har vi har kopplat ihop vår tangentloggning med ögonrörelseinspelningar. Idag inriktar vi oss på hur människor gör när de läser sina egna texter. Vi tänkte att om vi ser när i pauserna de läser, så gör de något annat i de andra pauserna. Vi är intresserade av sambandet mellan att producera en text och att läsa den.

TD: Ni ser blickarna, men ni vet fortfarande inte vad de tänker?

ÅW: Helt riktigt. Men vi kan ganska tydligt se om de läser eller inte läser, vilket var ett steg framåt. Vår forskning visar att de flesta läser sina texter förvånansvärt lite, om vi ska utgå från någon traditionell idé om vad läsning är.
ÅW: De läser sina texter så lite som tio-femton procent av den tid de tittar på skärmen. Inte den tid de faktiskt skriver - utan den tid de tittar på skärmen. De som tittar på tangentbordet nästan hela tiden, läser också bara tio-femton procent av den tid de tittar på skärmen.

TD: När gör vi pauser?
ÅW: Om jag skulle be dig skriva en berättelse, skulle du pausa ganska mycket i början, när du funderade på vad du skulle skriva. Sen skulle pauserna minska och plana ut, och du skulle skriva på av bara tusan. När du kommer till slutet av texten skulle pauserna öka igen. Du skulle fundera på om du fick till den där poängen, blev berättelsen som du hade tänkt. Sen skulle du läsa igenom texten, oavsett om du skulle läsa den strukturerat eller titta på olika saker.

TD: Vad innebär det att ha flyt i skrivningen?
ÅW: Vi vet redan nu att riktigt avancerade skribenter använder sina pauser till väldigt avancerade processer.

TD: Vad är skillnaden mellan att läsa en text jag skriver - och någon annans text?
ÅW: Det är stora skillnader. Läsandet av den egna - framväxande texten - är något helt annat än att läsa en färdig text på skärmen eller i en bok. En skillnad är att läsandet sker i ett jämnt flöde, medan skrivandet växer fram i en explosion av ord - en explosion, en paus och så vidare.

TD: Vad säger annan forskning om vuxnas skrivande?
ÅW: Den forskning som har gjorts om en normal vuxens skrivprocess, har fokuserat mycket på att ta fram teoretiska modeller som beskriver skrivprocessen. Två amerikanska forskare, John Hayes och Linda Flower, tog fram en väldigt enkel modell 1980. De undersökte hur professionella skribenter arbetar och visade att skrivprocessen består av tre faser: 1. Planera 2. Genomför planen/skriva 3. Redigera. En skicklig skribent arbetar med de tre nivåerna parallellt; forskarna jämför det med att jonglera.
ÅW: Forskning om vuxnas skrivande har sedan, i stor utsträckning, tittat på arbetsminnets betydelse för skrivandet. Dagens forskare använder i stor utsträckning Hayes och Flowers tre moment och man tittar på vilka delar i processen som kräver mer eller mindre kapacitet av arbetsminnet hos olika skribenter. Övergripande planering, planering av hur textens idé ska genomföras och redigering av innehållet kräver mycket arbetsminne.

TD: Kan du beskriva med en bild hur skrivprocessen fungerar för en erfaren skribent.
ÅW: Jag brukar säga att först har du en plan, som du gör innan du börjar skriva. När du börjar skriva måste du springa tillbaka för att kontrollera om du följer din plan - och om du behöver ändra någonting. Vi kan konstatera att det krävs mindre planering när du omvandlar din textidé "till språk". Att välja ord och välja språk kräver förstås också planering - men det är på mikronivå. Sen har du utvärderingen och redigeringen - och då måste du hela tiden springa tillbaka till planen och kolla igen. Stämmer det här, behöver jag ändra något, vilket ord ska jag välja, passar det här ordet målgruppen, vet min mormor, som ska läsa vykortet, att Liseberg är en nöjespark?

TD: Har du något gott råd?
ÅW: Gör en plan innan du börjar skriva. Det kan variera rätt mycket vilken typ av plan som passar en person, så det går inte att säga att den måste se ut på ett visst sätt. Men att göra en plan är alltid bra; den avlastar arbetsminnet under tiden du skriver.

TD: När blir en text färdig?
ÅW: Generellt är texten färdig, när du är nöjd med den. När den uttrycker det du vill uttrycka, så att det passar den mottagare du vill skriva för.
Tomas Dalström