Kvinnors texter bedöms som mindre trovärdiga

Ny hjärnforskning visar att metaforer processas i den högra, hjärnhalvan som ser helheter. Det innebär att metaforen på något sätt blir expansiv, den lägger till någonting.

Andra uttryck och meningar processas i den vänstra hjärnhalvan, som reducerar och tar saker för givet. Och det får givetvis kommunikativa konsekvenser.

- Vi förstår nu lite grann hur språket fungerar och kan börja få redskap för att reflektera över hur vi väljer språk. Frågan är om det kan hjälpa mig att välja språk så konstruktivt som möjligt. Mitt svar är att jag tror det, säger Anders Sigrell, professor i retorik, vid Lunds universitet.

Texten är ett utdrag ur en intervju som Tomas Dalström gjort för tidningen Meetings International.

Använder vi oss alla av retorik i vår vardag?
Vi har alla retoriska modeller i våra skallar. Vi pratar automatiskt annorlunda till barn och under en anställningsintervju. Om vi ska berätta vad vi ska göra i helgen för föräldrar, kollegor, kursare, barn eller sambo kan det låta helt annorlunda. Vi pratar olika till tjejer och killar. Vi anpassar automatiskt vårt sätt att tala - våra kommunikativa val - både avseende innehåll och form.

Om det finns retoriska modeller måste det också finna modeller för hur vi lyssnar.
Ja, och lyssnarens betydelse är jätteviktig. Vi får ingen undervisning i skolan om hur vi ska lyssna och att vi kan lyssna på olika sätt: förstående, empatiskt och kritiskt till exempel. Lyssnarens betydelse är direkt avgörande, eftersom det är lyssnaren som skapar betydelsen av ett budskap.

Ordet "kommunikation" kommer från latinets communicare, som betyder att göra gemensamt. När jag kommunicerar vill jag göra en tanke gemensam med dig. Men jag kan inte ta ut tanken ur mitt huvud och trycka in den i ditt, jag måste ta omvägen via språket och hoppas att du, utifrån det här språket, återskapar en tanke. Det innebär att det är lyssnaren som är ansvarig för betydelsen av ett budskap. Det här tänker vi inte på.

Jag måste, med någon form av förvissning, välja ord som jag vet väcker samma associationer hos lyssnaren eller läsaren.
Precis. Om du vill göra en tanke gemensam; om du vill att den du kommunicerar med ska förstå, ska du välja ett språk, som gör det lättare för lyssnarna/läsarna att förstå vilken tanke det är. Det räcker inte med att du har sagt något - vill du övertyga - måste du säga det så att mottagarna kan förstå det.

Men det räcker inte att mottagarna har förstått det, för att de ska bli påverkade, de måste också våga lita på dig. Och då handlar det om trovärdighet eller ethos, som det kallas inom retoriken

Du måste också väcka någon form av känslor för att någon ska bli övertygad - pathos. Känslan hänger ihop med viljan. Det är känslan som får oss att göra någonting. Och om vi inte vill, kommer vi inte att bli övertygade.

Metaforer kan ställa till problem, eftersom de är kulturella. De kan resultera i att mottagaren inte förstår någonting.
Det är det som är faran med alla former av underförståddhet. Alla ord är i någon mening metaforer. Säger jag ordet bord, så ser vi olika bord framför oss. Och ser jag ett föremål, så kan jag direkt tänka på ett bord och kommunicera om det.

Risken när du väljer att något ska vara underförstått är att folk inte fyller i och inte förstår. Det som är bra med det som är underförstått, är att man signalerar till mottagaren att han/hon är så pass kunnig inom detta område, så du behöver inte säga allt. Du kan snedda i kurvorna och då kommer mottagaren att känna sig stolt och få lust att vilja fylla i - och det kan förbättra kommunikationen.

Finns det forskning där man har använt exempelvis magnetröntgen, för att se vad det är som händer i människans hjärna?
Vi kan till exempel se att olika stilfigurer processas på olika ställen i hjärnan. Stilfigurer är ett språkligt element som skapar en stilistisk effekt. Vi har exempelvis metaforen som kan förvandla det abstrakta till något konkret, något som man kommer ihåg. Metaforer processas i den holistiska, högra hjärnhalvan, som ser helheter.

I meningen "Sverige spelade värdelöst mot Moldavien", vet förstås alla att det är elva spelare som representerar Sverige. Delen står för helheten; det kan också vara tvärtom. Det här kallas för synecdoche inom retoriken och det processas i den vänstra hjärnhalvan.

Vad har det för betydelse?
Vi kan förstå lite grann hur språket fungerar och kan börja få redskap för att reflektera över hur vi väljer språk. Vi vet att metaforen processas i den holistiska, högra hjärnhalvan och synecdochen i den vänstra hjärnhalvan. Det innebär att metaforen på något sätt blir expansiv, metaforen lägger till någonting. Synecdochen reducerar och tar saker för givet, vilket får kommunikativa konsekvenser.

Frågan är om det kan hjälpa mig att välja språk så konstruktivt som möjligt, för att försöka göra en tanke gemensam. Mitt svar är att jag tror det.

Hur ska jag tänka som talare, som är mer envägskommunikation, eller vid en förhandling, som innehåller mer dialog?
En viktig sak att tänka på är vad jag vill; vad är syftet. Syftet finns alltid hos mottagaren. Man hör ofta att någon säger mitt syfte på det här mötet är att informera om x, y och z. Så går man in och mötet börjar och alla somnar efter några minuter. Sen utvärderar man sin insats och kan glatt konstatera att jag informerade om x, y och z. Jag uppnådde syftet. Ska man vara glad och nöjd med det? Det är klart att man inte ska vara, eftersom syftet finns hos mottagaren.

Det är mottagaren som ska tycka, känna och göra något. Och då måste jag tänka - innan jag går in - vad vill jag att de här mottagarna ska tycka, känna och göra? Det är väldigt lätt att man som talare, skribent eller förhandlare blir självcentrerad - men syftet finns aldrig hos en själv.

Är principerna desamma om jag är säljare, projektledare eller förälder?
Ja, det är exakt samma. Det handlar om att välja språk för att uppnå tankegemenskap med mottagaren, för att man vill att mottagaren ska tycka, känna och göra något.

Finns det några könsskillnader i hur vi uppfattar texter?
Ja, det gör det. Mottagarna är i fokus och de uppfattar könsskillnader. Vi bedömer män och kvinnor olika. Exakt samma text underskriven av Ingvar Lundborg och Ingvor Lundborg, kommer att bedömas olika.

Forskning visar att Ingvars text uppfattas som genomtänkt, välskriven och övertygande. Ingvors uppfattas som rörig, oklar och att det är svårt att förstå vad hon egentligen ville ha sagt.

Maila gärna dina tankar och synpunkter om könsskillnader i texter till tomas@veryimportantbrains.se.